Ja borde kanske inte skriva ut detta här men vill få ur mig lite av mina tankar å kanske kan få lite hjälp av er läsare. Jag har länge fokuserat på min vikt som ni vet. Det har gått upp å ner å under min graviditet satte min hetsätning igång! Ja skulle juh ändå bli tjock så varför inte passa på?! " hur fan kan man tänka så?"
Ja e tacksam för att elias inte fick några skador av allt sockerintag å skräp ja stoppade i mig för gick mer eller mindre konstant mätt!
Efter graviditeten kom ja igång ordentligt med träning å motivationen fanns där! Jag gick ner nästan alla dom 30 kg ja gick upp under de 9 månaderna å ja mådde prima! Ansåg mig vara fin för en gång skull.
I januari va de dags å återvända till jobbet! De va dags å vistas bland fikabröd godis å massa annat gott flera dagar i veckan! Började bra men sen försvan motivationen å ja började frossa i allt annat än nyttiga saker!
Köpte alltid med mig resechoklad hem. För de e den där jävla chokladen som startar de hela.
Ja började snabbt lägga på mig kilo efter kilo. Träningen som absolut behövdes kändes inte lika rolig å allt pga att den inte skulle ge samma effekt som om ja ätit nyttigt under dagen!
". Fel tankesätt igen!"
Sommaren närmade sig å hetsätningen tog över min vardag. Jag tänkte redan på morgonen att jag skulle starta arbetsdagen med sötsaker! Ja tog inte med mig mat till jobbet som ja alltid gjorde tidigare för hade redan planerat att ja inte skulle va så pass hungrig iaf. Allt kretsar kring sött å onyttigt när ja hamnar i dessa perioder. Mängder trycker ja i mig å ni som inte varit i denna sitsen vet inte hur de e å se sig i spegeln å se ner på sig själv. Stå där med en frågande min samtidigt som du tuggar å har gråten i halsen!
Många säger att ja har sån diciplin på mig själv å att ja tränar å e så duktig. Helvete heller!
De va fan dags för å göra nått åt allt så gick med i world of shapes fitnessfight" å ja kände mig så nöjd å glad över mina resultat. Men efter månaden kom semester med pissväder å ingen motivation alls. Träningspassen blev färre på gymet å valde min familj före mig själv. PANG där kom dom kilona ja gått ner tillbaka..
Ja har nu jobbat 2 hemska veckor med massa stress å långa arbetsdagar å de bar varken funnits tid eller ork till träning å motion. Jag hinner inte med mig själv.
Godis å skräpmat flödar å ja hatar min kropp mer å mer för varje mätt kväll jag går å lägger mig.
Jag ligger å känner ett hjärta slå snabbt å hårt. En mage som värker en ångest som kryperi kroppen.
Jag kan juh, jag vet juh de. Men så fort en liten svacka så bryter helvetet loss..
Ja ska va ärlig. Jag har aldrig tvingat mig själv till å spy. Men samtidigt e de ett under att ja inte behövt göra de. Kan inte fatta att en magsäck kan få rum med så mycke. Jag äter allt ja ser.
Ja tömmer godispåsar å kakförpackningar på en gång. Smygäterj, äter i bilen för å inte visa andra. Slänger soppåsen så ingen kan se att ja ätit nått.
Jag vill inte leva så härmlängre. Jag måste få tillbaka motivationen. Kommer snart ligga med diabetes å ja alla slaks sjukdommar som övervikt medför.
Skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig för ja har mig själv å skylla men snälla ni. Ställ inte fram kakor å annat gott om ja nån gång kommer förbi. Jag behöver inte mer sånt i min kropp.
Jag har väldigt svårt å prata om de me så diskutera inte om de e ni snälla. Vet mycke väl hur ja ska äta å träna för de e så jävla enkelt å förstå men för jävla svårt å göra.
Ja skäms! Det här med vikt å träning har tagit huvudet på mig. Äta sallad å protein går juh bra men inte hur länge som helst., men äter ja en dag en onyttig middag anser ja att ja förstör för mycke å då e mina tankar inriktade på å passa på å äta annat så börjar vi om på måndag igen me de nyttiga!
Jag lider av matmissbruk å ja ska då fan bli friskt från skiten,,,
