Att erkänna sig svag

Idag kom nya numret av topphälsa i brevlådan 

Idag var det en artikel som handlade om mig

Jag berättar där om min period där jag inte klarade av att hantera mitt sätt att äta

Efter ett jag lyckats gå ner över 20kg året efter att Elias föddes med dieter å mycke träning blev de svårt att börja äta "normalt" utan att ge mej själv ångest 

Jag åt ju fel för att kunna gå ner mer i vikt (som målet faktiskt fortfarande va)

Jag hade svårt å se en framtid där jag skulle klara av att äta med min familj igen

Makaroner å falukorv

Eller skräpmat är ju sjukt dumt å äta 

Kakor å godis å glass satte ju mitt huvud i obalans å ångesten kom som ett brev på posten

En kaka ledde till att paketet tog slut och en godisbit blev starten på ännu mer ätande

Å va väl ätandet igång så "passade jag på" för de blev ju en ny dag då jag skulle skärpa mig

Klarade jag inte av å äta nyttigt åt jag bara sånt jag inte borde 

Allt nyttigt blev dåligt i kylskåpet å fick slängas

De gällde å komma in i en fas där träningen fanns å genom å träna klarade jag att hålla kosten bättre

Jag har ett mål å nå å jag känner att idag kan en bulle eller chokladbit inte förstöra så pass mycke som de gjorde förr

En bulle får mig inte att gå upp i vikt! 

Men så tänkte jag förr

Att inte ta en promenad eller träna efter en ohälsosam middag gör inte lika stor ångest längre 

När ja nu i januari ska börja jobba igen kommer de svåra igen

Stress och inga rutiner på kosten 

Lättillgängligheten på godis kakor å annat finns framför ögonen

Många gånger har de funnit tankar på att jag ska söka jobb som inte har med mat att göra

E ja hungrig köpte ja mig vad ja blev sugen på

Bilfärden hem va alltid tuggandes på massa choklad

Övermätt kom ja hem å där väntade middagen med familjen

Va skulle ja säga? 

-nej tack jag har ätit godis å kakor hela dagen i fikarummet 

Sen va de ju gott me mat! 

Vikten ökade å folk började fråga om ja va gravid igen

Fick tom en klapp på magen på gymmet  å ett grattis

De e sjukt jobbigt å få höra sånt när man vet varför man ser ut som man gör å bara hatar sin kropp å sitt tankesätt

Men de finns stunder då livet flyter på bra, man känner sig stark och man har börjat tillåta sig själv få njuta

Förbud ska inte finnas när de gäller kosten

Att sätta förbud gör de bara mer ångestladdat när man inte klarar av å hålla sig till schemat 

De slutade bara med att jag började äta ännu mer onyttigt för å dämpa ångesten på nått sätt

Magvärken jag många gånger gått å lagt mig med e hemsk

Huvudet pulserar

Det trycker i öron å ögonen svider

Man svettas å sluddrar när man pratar

Jag va rädd där ett tag! Hur mycke skulle kroppen stå ut me?

Jag tog prover för å få mig själv förstå att Kroppen inte mådde bra av beteendet å allt socker å mängden jag stoppade i mig

Inget visade proverna som kunde skrämma mig

Ett besök till en psykolog blev de oxå

Men de hjälpte inte ett dugg

Bara jag skulle få mitt huvud att tänka rätt 

Bara jag kan ändra mitt förhållande till maten å godis å kakor

Jag känner att jag i idag mår bra

Jag äter godsaker å ser de som nått jag faktiskt är värd 

Jag tränar lagom å jag har en kropp jag känner mej nöjd över

Nu e de några ynka kilon som ska bort men de e inte den paniken längre å jag äter normal mängd och äter det de andra äter

Toast å falukorv å makaroner är nått som ofta äts här hemma

Jag äter jag oxå men då i mindre mängd och ersätter ibland makaronerna med blomkål 

Man kan äta allt bara man inte överkonsumerar

Du kan gå upp i vikt av kycklingsallad å avokado

Det är mängden som är viktigt å att röra på sig 

De gäller att hitta balansen 

Jag är stolt över dig, på alla tänkbara sätt❤️

Härligt inlägg! Det är det enda som faktiskt håller i längden. Kämpa på, du är duktig! 😊